Vilken är den minsta planeten i solsystemet
Solsystemet
- För solsystem inom allmänhet, titta Solsystem.
Solsystemet existerar detta vardagliga namnet vid vårt planetsystem var bland annat solen, jorden samt månen ingår. detta består från solen samt dem himlakroppar såsom den binder mot sig genom sin gravitation samt besitter sitt ursprung inom ett gravitationell sammanbrott från en gigantiskt gas- samt stoftmoln till 4,5 miljarder kalenderår sedan.
Runt solen kretsar ett rad objekt inom ett nästan cirkulär papper inom ekliptikan. tillsammans undantag ifrån solen finns merparten från solsystemets massa inom dem åtta planeterna, vars omloppsbanor existerar nästan cirkulära. dem fyra mindre inre planeterna existerar Merkurius, venus, jorden samt Mars, vilka kallas stenplaneterna samt maximalt består från berg samt metall.
dem fyra yttre planeterna existerar Jupiter, saturnus, Uranus samt Neptunus såsom kallas gasjättarna samt såsom mestadels består från väte samt helium samt existerar många tyngre samt större än stenplaneterna.
Det finns numeriskt värde områden tillsammans mindre kroppar: asteroidbältet, liksom ligger mellan Mars samt Jupiter, består från mindre kroppar liksom besitter vissa likheter tillsammans stenplaneterna då dem mot största delen består från berg samt metall; Kuiperbältet, vilket ligger bortom Neptunus omloppsbana, består huvudsakligen från fruset vätska, ammoniak samt metan.
Inom dessa bälten finns detta speciella objekt: Ceres, Pluto, Haumea, Makemake samt Eris såsom betecknas dvärgplaneter, då dem existerar tillräckligt stora till äga blivit runda likt enstaka utfall från sin personlig gravitation. vid en avstånd från 0,8–1,6 ljusår ifrån solen antar man för att detta finns vilket man kallar Oorts kometmoln likt tros existera ursprunget mot dem långperiodiska kometerna.
I solsystemet finns detta grupper från mindre kroppar såsom kometer, centaurer samt damokloider, interplanetärt stoft vilket färdas mellan dessa områden, medan solvinden, en flöde från plasma ifrån solen, skapar ett bubbla inom detta interplanetära mediet liksom kallas heliosfären. Detta sträcker sig ut mot mitten från detta enhet såsom kallas scattered disc, en sektor inom anslutning mot Kuiperbältet.
Sex från planeterna samt fyra från dvärgplaneterna äger naturliga satelliter alternativt månar inom omloppsbana. plats samt enstaka från dem fyra yttre planeterna besitter ett planetarisk fingerprydnad från damm samt andra partiklar.
Upptäckt samt utforskning
[redigera | redigera wikitext]Under ett massiv sektion från mänsklighetens saga besitter, tillsammans med en fåtal undantag, solsystemets existens varit okänd.
ett förekommande perception fanns för att jorden nedsänkt stationär inom universums mitt samt fanns något helt annat än dem förmodade gudomliga alternativt andliga objekten likt rörde sig ovan sky. mot modell den från indien astronomen Aryabhata samt den grekiska filosofen Aristarchos spekulerade dock inom ett heliocentrisk världsbild, detta önskar yttra för att solen fanns inom centrum samt för att jorden rörde sig runt denna.
dock detta plats talsastronomen Nicolaus Copernicus vilket ursprunglig kunde förbättra ett matematisk modell likt förutsade dem olika himlakropparnas rörelser inom solsystemet. beneath talet kunde astronomerna Galileo Galilei, Johannes Kepler samt Isaac Newton gå vidare bygga vid Copernicus modell, vilket efterhand ledde mot ett allmän acceptans från för att jorden rör sig runt solen samt för att dem andra planeterna styrs från identisk fysiska lagar såsom styr jorden.
Förbättringar från dem inledande primitiva teleskopen ledde mot enstaka accelererande takt från upptäckter från både större samt mindre himlakroppar inom solsystemet, däribland dem båda planeterna Uranus samt Neptunus samt oräkneliga asteroider. vid senare period besitter förbättrad utrustning givit allt mer detaljerade studier från solsystemets himlakroppar, såsom kulle, dalar samt kratrar samt väderfenomen såsom molnbildning samt sandstormar.
Struktur
[redigera | redigera wikitext]Den ledande kroppen inom solsystemet existerar solen, enstaka huvudseriestjärna från spektralklass G2, liksom innehåller 99,86% från solsystemets totala kända massa samt dominerar gravitationellt.[1] Jupiter samt saturnus, dem numeriskt värde största kropparna inom ett väg eller spår runt solen, står tillsammans på grund av ovan 90% från solsystemets återstående massa.
De flesta större objektens banor runt solen ligger nära ekliptikan, detta önskar yttra inom identisk strategi vilket jordens omloppsbana. Planeterna ligger många nära ekliptikan, medan kometer samt objekt inom Kuiperbältet ofta besitter avsevärda vinklar mot ekliptikan.[2][3]
Samtliga planeter samt dem flesta övriga objekten inom solsystemet äger ett väg eller spår runt solen inom identisk riktning såsom solens cirkelrörelse (moturs, sett ifrån ovanför solens nordpol).
detta finns undantag, mot modell Halleys meteorit.
Keplers lagar beskriver olika objekts omloppsbanor runt solen. i enlighet med dessa färdas varenda objekt längs ett ellips tillsammans med solen inom ett brännpunkt. Objekt nära solen (med mindre halv storaxel) äger mindre kalenderår än objekt längre försvunnen. på grund av ett elliptisk omloppsbana varierar avståndet ifrån solen ovan objektets kalenderår.
Den närmaste punkten ifrån solen kallas till perihelium medan punkten längst bort försvunnen kallas aphelium. varenda objekt rör sig vilket snabbast nära sitt perihelium samt likt långsammast nära sitt aphelium. Planeternas omloppsbanor existerar nästan cirkulära, dock flera kometer, asteroider samt Kuiperbältsobjekt följer många elliptiska banor.
För för att behärska illustrera solsystemet inom identisk foto framträda ofta planeternas banor tillsammans lika avstånd ifrån varandra.
inom verkligheten ökar allmänt sett avstånden ju längre ut inom solsystemet man rör sig. mot modell befinner sig venus cirka 0,33&#;AU ifrån Merkurius, medan saturnus befinner sig 4,3&#;AU längre ut än Jupiter samt Neptunus 10,5&#;AU ifrån Uranus.
De flesta planeterna inom solsystemet besitter egna struktur tillsammans månar, på grund av jätteplaneterna är kapabel detta påminna angående solsystem inom miniatyr.
Vissa från månarna existerar nästan lika stora alternativt mot samt tillsammans med större än den minsta planeten Merkurius. dem flesta befinner sig inom enstaka därför kallad bunden cirkelrörelse, var en sidan från månen kurera tiden existerar vänd mot planeten. Vår personlig satellit existerar en modell vid detta. dem fyra största planeterna besitter även planetariska ringar vilket inom huvudsak består från små finkorniga partiklar vilket rör sig runt planeten.[4]
Terminologi
[redigera | redigera wikitext]Informellt delas solsystemet ibland in inom separata områden.
detta inre solsystemet innefattar dem fyra stenplaneterna samt asteroidbältet samt planeterna var kallas inre planeter. detta yttre solsystemet ligger bortom asteroidbältet, tillsammans med dem fyra gasjättarna[5] samt planeterna var kallas yttre planeter. Sedan upptäckten från Kuiperbältet räknas dem yttersta delarna, bortom Neptunus, likt en eget område.[6]
Planeterna delas även in inom numeriskt värde grupper beroende vid hur deras banor ligger inom förhållande mot jordens väg eller spår.
dem numeriskt värde innersta planeterna Merkurius samt venus, vars banor ligger innanför jordens väg eller spår, kallas till undre planeter, medan planeterna ifrån Mars samt utåt kallas övre planeter. Sett ifrån jorden kunna enstaka undre planet inte någonsin stå inom motstånd mot solen, samt enstaka övre planet är kapabel inte någonsin stå inom undre konjunktion.
Jorden existerar varken enstaka undre alternativt enstaka övre planet utan existerar den planet ifrån vilken oss — inom samtliga fall än sålunda länge – observerar dem andra planeterna. då den dagen eventuellt kommer då människor permanent bor vid någon ytterligare planet än jorden kommer detta sett ifrån den planeten för att bli enstaka ytterligare uppdelning inom undre samt övre planeter.
Dynamiskt samt fysiskt klassificeras objekt såsom kretsar runt solen i: planeter, dvärgplaneter, småplaneter samt kometer.
Merkurius, Venus, jorden och Mars räknas som de inre planeterna och de yttre utgörs av Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunusett planet existerar enstaka himlakropp liksom kretsar kring solen samt vilket besitter tillräcklig massa på grund av äga blivit sfärisk samt besitter rensat sin personlig omloppsbana ifrån mindre objekt. Genom denna definition besitter solsystemet åtta kända planeter: Merkurius, venus, jorden, Mars, Jupiter, saturnus, Uranus samt Neptunus. Pluto når ej upp mot denna definition då den ej besitter rensat detta omgivande Kuiperbältet ifrån andra mindre himlakroppar.[7] enstaka dvärgplanet existerar ett himlakropp inom omloppsbana runt solen såsom existerar massiv nog för att äga blivit sfärisk genom sin personlig gravitation dock liksom ej äger rensat sin omgivning ifrån planetesimaler samt ej existerar ett satellit.[7] Genom denna definition besitter solsystemet fem kända dvärgplaneter: Ceres, Pluto, Haumea, Makemake samt Eris.[8] andra objekt likt kunna anlända för att klassificeras såsom dvärgplaneter existerar Sedna, Orcus, samt Quaoar.
dvärgplaneter tillsammans omloppsbanor utanför Neptunus brukar kallas på grund av "plutoider".[9] Övriga objekt inom omloppsbana kallas småplaneter alternativt kometer.
Inom den som rör planeter astronomin används termerna gas, is samt sten på grund av för att beteckna dem olika typer från ämne vilket man hittar inom solsystemet.
Sten används till för att förklara ämne tillsammans upphöjd smältpunkt (högre än &#;K), såsom silikater. sådana ämne existerar ledande inom detta inre solsystemet bland stenplaneterna samt asteroiderna. tillsammans med gas menar man ämne tillsammans nedsänkt smältpunkt, mot modell atomiskt väte, helium samt ädelgaser. Dessa ämne dominerar mellanregionen var Jupiter samt saturnus mestadels består från sådant ämne.
tillsammans med is menar man fruset vätska, metan, ammoniak samt koldioxid[10] likt äger temperatur vid smältning vid upp mot några hundra kelvin. dem flesta från gasjättarnas satelliter, planeterna Uranus samt Neptunus samt detta stora antalet mindre objekt såsom finns bortom Neptunus omloppsbana, består mestadels från sådant material.[11] tillsammans beteckningen flyktiga material menas sammantaget allt ämne tillsammans med nedsänkt smältpunkt (mindre än några hundra Kelvin), inkluderande både gas samt fryst vatten, liksom inom olika former är kapabel hittas vid en flertal ställen inom solsystemet.
Solen
[redigera | redigera wikitext]Solen existerar himlakroppen inom solsystemet samt detta existerar runt den såsom dem övriga delarna inom solsystemet kretsar. Dess stora massa vid &#; jordmassor (1&#; jupitermassor) ger dess innandöme ett densitet liksom existerar upphöjd nog till för att upprätthålla fusion. Fusionen avger enorma mängder energi liksom mot slut lämnar solens yta vilket elektromagnetisk strålning, bland annat såsom synligt ljus.
Solen klassificeras liksom enstaka måttligt massiv citrongul dvärg.[12] Trots detta existerar den relativt massiv samt ljusstark, samt större än 85 andel från övriga stjärnor inom Vintergatan.[13]
Genom kategorisering inom detta därför kallade Hertzsprung–Russell-diagrammet, ett graf såsom prickar ut ljusstyrkan hos stjärnor gentemot deras yttemperatur, framgår detta för att solen ligger noggrann inom mitten från den sålunda kallade huvudserien.
Merkurius är den minsta planeten i solsystemet, bara något större än jordens måneStjärnor vilket existerar varmare samt ljusstarkare existerar ovanliga medan kyligare samt ljussvagare existerar vanliga.[14]
På bas från för att solen befinner sig inom mitten från den sålunda kallade huvudserien tros den befinna sig inom sin krafts dagar till ett himlakropp då den ännu ej besitter gjort slut vid sitt förråd från väte liksom används nära fusionen.
Solen lyser numera starkare än tidigare inom sin saga – ursprungligen lyste den tillsammans cirka 70 andel från dagens ljusstyrka.[15]
Solen existerar enstaka population I-stjärna samt bildades beneath dem senare delarna från universums tillväxt. Den innehåller därför fler beståndsdelar såsom existerar tyngre än väte samt helium ("metaller" inom astronomiskt språkbruk) än äldre population II stjärnor.[16]
De beståndsdelar såsom existerar tyngre än väte samt helium bildades inom kärnorna inom uråldriga exploderade stjärnor, således detta fanns ett förutsättning för att inledande generationens stjärnor dog till för att universum skulle berikas tillsammans med dessa atomer.
dem äldsta stjärnorna innehåller endast små mängder metaller, medan nyare stjärnor äger betydligt större mängder. enstaka upphöjd metallicitet tros äga varit kritisk till för att solen besitter utvecklat en planetsystem, eftersom planeter formas genom ackretion från metaller.[17]
Interplanetära mediet
[redigera | redigera wikitext]Tillsammans tillsammans ljus strålar ifrån solen även ut ett kontinuerlig ström från laddade partiklar (plasma, maximalt elektroner samt protoner) såsom kallas solvinden.
Denna ström från partiklar sprids inom ett hastighet från cirka 1,5 miljoner kilometer per timme,[18] samt skapar enstaka tunn stjärnatmosfär (heliosfären) vilken omfattar kurera solsystemet inom vilket solvinden flödar ostört ut mot åtminstone &#;AU (se heliopausen).[19] Detta existerar känt likt detta interplanetära mediet.
Geomagnetiska kraftiga oväder vid solens yta, mot modell solfacklor samt koronamassutkastningar, stör heliosfären samt skapar rymdväder.
Den största strukturen inom heliosfären existerar detta spiralformade interplanetära strömskiktet vilket bildas då solens roterande område runt en magnet där magnetiska krafter verkar interagerar tillsammans med detta interplanetära mediet.[20][21]
Jordens område runt en magnet där magnetiska krafter verkar förhindrar dess atmosfär ifrån för att försvinna vid bas från solvinden.
venus samt Mars besitter inget område runt en magnet där magnetiska krafter verkar samt solvinden får deras atmosfär för att successivt försvinna ut inom rymden.[22] Då dem laddade partiklarna, liksom skickats ut ifrån solen (den därför kallade solvinden), fångas in från jordens område runt en magnet där magnetiska krafter verkar accelererar dem.
Då partiklarna inom solvinden kolliderar tillsammans partiklar inom jordens atmosfär bildas polarsken. eftersom sådan acceleration endast sker inom vissa områden inom magnetosfären uppträder polarskenet huvudsakligen inom ringformade områden runt jordens numeriskt värde magnetiska poler.
Kosmisk strålning besitter sitt ursprung utanför solsystemet.
Heliosfären skyddar delvis solsystemet. Planeternas område runt en magnet där magnetiska krafter verkar (om dem besitter ett) ger även en visst skydd. kvantiteten kosmisk strålning samt styrka vid solens område runt en magnet där magnetiska krafter verkar varierar vid många långa tidsskalor varför även kvantiteten kosmisk strålning inom solsystemet varierar, dock tillsammans hur många existerar okänt.[23]
I detta interplanetära mediet finns åtminstone numeriskt värde skivformade områden tillsammans kosmiskt stoft.
detta inledande, detta interplanetära stoftmolnet, ligger inom den inre delen från solsystemet samt orsakar zodiakalljus vid stjärnhimlen vid bas från för att solens strålar reflekteras från stoftet. Stoftmolnet bildades troligtvis genom kollisioner inom asteroidbältet sedan deras banor störts från dem något som ligger nära eller är i närheten planeterna.[24] detta andra området tillsammans med stoft sträcker sig ifrån omkring 10 AU ut mot omkring 40 AU samt bildades sannolikt från liknande kollisioner inom Kuiperbältet.[25][26]
Det inre solsystemet
[redigera | redigera wikitext]Det inre solsystemet existerar den sedvänja benämningen vid den område liksom innehåller stenplaneterna samt asteroiderna.
Objekten inom detta inre solsystemet ligger många nära solen samt består främst från silikater samt metaller. Regionens radie existerar mindre än avståndet mellan Jupiter samt saturnus.
De inre planeterna
[redigera | redigera wikitext]De fyra inre planeterna, även kallade stenplaneterna, äger upphöjd densitet tillsammans enstaka sammansättning vilket domineras från stenartade ämne, erhålla alternativt inga månar, samt inga ringsystem.
dem består mot största delen från mineraler tillsammans enstaka upphöjd smältpunkt, mot modell silikater liksom dominerar inom planeternas skorpor samt mantlar, samt metaller likt järn samt nickel, vilka främst ansamlas inom deras kärnor.
Merkurius är den minsta planeten i vårt solsystem och befinner sig närmast solenTre från fyra inre planeter äger ett avgörande atmosfär samt samtliga besitter enstaka rik samt varierande geologi tillsammans flera framträdande företeelser likt nedslagskratrar samt vulkaner.
Merkurius
[redigera | redigera wikitext]Merkurius besitter inga naturliga satelliter samt dess enda kända geologiska strukturer förutom nedslagskratrar existerar kullar, klippor samt dalar likt troligen bildades beneath dess allra första historia.[27] Merkurius nästan obetydliga atmosfär består från atomer vilket blåsts dit ifrån solen från solvinden.[28] Den relativt stora järnkärnan samt tunna manteln besitter ej kunnat förklaras, dock den främsta hypotesen existerar för att dem yttre lagren försvann ifrån planeten nära enstaka enorm kollision tillsammans en annat planetariskt objekt.[29][30]
Venus
[redigera | redigera wikitext]venus existerar även vid flera andra sätt lik jorden då den äger enstaka tjock silikatmantel runt ett järnkärna, enstaka avgörande atmosfär samt sannolikt geologisk handling.
Merkurius är den minsta planeten i solsystemet, bara något större än jordens månedock detta finns även stora skillnader; venus existerar många torrare än jorden samt dess atmosfär existerar nästan 90 gånger tätare. venus besitter inga naturliga satelliter samt existerar den varmaste planeten inom solsystemet tillsammans med ett yttemperatur vid ovan &#;°C. Den höga temperaturen beror mot största delen vid kvantiteten från växthusgaser, främst koldioxid, inom atmosfären.[31] detta finns inga definitiva bevis vid för att venus inom solens tid existerar geologiskt energisk, dock den saknar en område runt en magnet där magnetiska krafter verkar såsom skulle förhindra för att atmosfären försvinner ut inom rymden.
Detta kunna betyda för att atmosfären regelbundet fylls vid från vulkanutbrott.[32] Atmosfären existerar många tjock samt består mot största delen från koldioxid. venus kallas även till aftonstjärna alternativt morgonstjärna eftersom planeten, beroende vid fas, tillsammans med blotta ögat är kapabel ses ifrån jorden antingen vid aftonen alternativt morgonen.
Mellan faserna kommer venus på grund av nära solen samt är kapabel då ej ses ifrån jorden.
Jorden (Tellus)
[redigera | redigera wikitext]Dess flytande hydrosfär existerar unik bland stenplaneterna samt jorden existerar även den enda planeten hos vilken plattektonik äger observerats. Jordens atmosfär skiljer sig markant ifrån dem andra planeternas, vilket förklaras från för att närvaron från levande organismer besitter förändrat atmosfären mot för att innehålla fritt syre, inom solens tid motsvarande 21 procent.[33][34]
Månen
[redigera | redigera wikitext]Månen äger enstaka diameter liksom existerar ungefär ett fjärdedel från jordens. Månen existerar den enda himlakroppen såsom människor äger färdats mot samt landat vid, vilket skedde beneath detta amerikanska Apolloprogrammet.
Mars
[redigera | redigera wikitext]Den besitter ett tunn atmosfär mot största delen bestående från koldioxid. Dess yta, liksom existerar övertäckt från vulkaner (till modell Olympus Mons) samt förkastningssänkor (som exempelvis Valles Marineris), tyder vid geologisk handling vilket kunna äga pågått fram mot alldeles nyligen. ett massiv sektion från ytan täcks från en djupt lager finfördelat stoft vilket bland annat innehåller många järn(III)oxid vilket ger Mars dess rödaktiga färg.[35] Mars äger numeriskt värde små naturliga satelliter (Deimos samt Phobos) vilka tros existera asteroider liksom fångats upp från gravitationen.[36]
Asteroidbältet
[redigera | redigera wikitext]Asteroider existerar mestadels mindre kroppar liksom består från icke-flyktiga ämne såsom berg samt metall.[37]
Medlemmarna från asteroidbältet ligger inom omloppsbanor mellan Mars samt Jupiter, ifrån 2,3 mot 3,3&#;AU ifrån solen.
Dessa tros existera kvarlevor ifrån den tidsperiod då solsystemet bildades. effekt ifrån Jupiters gravitation äger gjort för att materialet inom bältet inte någonsin äger kunnat samlas på grund av för att växa mot enstaka vanlig planet.[38]
Asteroider förmå artikel ifrån hundratals kilometer inom diameter mot för att äga mikroskopisk storlek.
samtliga asteroider existerar klassificerade liksom småplaneter, dock bara Ceres besitter samtidigt ställning eller tillstånd liksom dvärgplanet. Vesta samt Hygieia förmå dock bli klassificerade vilket dvärgplaneter ifall man kunna visa för att dem besitter uppnått hydrostatisk balans, detta önskar yttra för att deras struktur (nästan sfärisk) existerar en påverkan från småplanetens personlig gravitation.[39]
Asteroidbältet innehåller troligen miljontals objekt tillsammans ett storlek vid ovan ett kilometer inom diameter.[40] Trots detta således existerar den totala massan sannolikt bara enstaka bråkdel från jordens.[41] Bältet existerar trots detta stora antalet objekt ganska glest.
Rymdsonder passerar genom detta rutinmässigt utan för att några incidenter äger skett. Kroppar tillsammans ett storlek vid mellan 10−4 mot 10 meter brukar betecknas såsom meteoroider.[42]
Ceres
[redigera | redigera wikitext]Den besitter ett diameter vid strax beneath 1&#;&#;km, vilket anses artikel tillräckligt stort på grund av för att dess personlig gravitation bör behärska ge den enstaka sfärisk form eller gestalt vilket fullfölja den mot enstaka dvärgplanet. då Ceres upptäcktes vid talet betraktades den ursprunglig vilket enstaka vanlig planet.
Solsystemet är det planetsystem som omfattar solen, de åtta planeterna och deras månar, samt många fler andra mindre objekt, som meteoroider, asteroider och kometerDen omklassificerades dock mot asteroid vid talet sedan en antal ytterligare asteroider ägde upptäckts.[43] blev den klassificerad såsom dvärgplanet.
Grupper samt familjer från asteroider
[redigera | redigera wikitext]Asteroider brukar delas in efter sina banelement alternativt efter sitt ursprung. dem realistisk asteroiderna brukar man dela in inom fyra grupper: Atira-asteroiderna såsom besitter all sin omloppsbana innanför jordens.
Aten-asteroiderna samt Apollo-asteroider vilket korsar jordens omloppsbana. dem förstnämnda besitter sitt medelavstånd innanför jordens omloppsbana medan dem senare äger sitt medelavstånd utanför. Amor-asteroiderna besitter kurera sin omloppsbana utanför jordens, dock deras perihelium finns strax utanför. Objekt vars omloppsbana tar dem närmare jorden än 0,05 AU brukar betecknas potentiellt farliga objekt (PHA).
I asteroidbältet brukar man ofta dela in asteroiderna inom asteroidfamiljer.
Merkurius (0,4 AU) är den planet som ligger närmast solen och är den minsta planeten (0, jordmassor)Medlemmarna inom dessa familjer antas äga en gemensamt ursprung inom ett kollision längre igen inom asteroidbältets saga, varför man ofta finner för att dem äger vissa likheter inom sin kemiska/geologiska sammansättning.[44] Även inom asteroidbältet delar man dock upp vissa grupper från kroppar efter deras banelement. en typexempel vid enstaka sådan assemblage existerar Hilda-asteroiderna likt befinner sig inom enstaka banresonans tillsammans med Jupiter.
detta betyder för att dem fullfölja tre varv runt solen vid identisk tidsperiod likt Jupiter utför numeriskt värde. detta finns flera liknande grupper. Medan Hilda-gruppen besitter stabila omloppsbanor likt ett effekt från banresonansen därför störs mot modell Griqua-asteroiderna således för att dem riskerar för att kastas ur sina omloppsbanor.[45][46] inom asteroidbältet finns även dem nyupptäckta asteroidbältskometerna likt besitter befunnit sig vid ungefär identisk område inom runt 4 miljarder kalenderår dock såsom ändå visar upp ett till kometer typisk koma samt svans.
detta finns misstankar angående för att dessa kometer existerar ursprunget mot detta vätska vilket inom solens tid finns vid jorden.[47]
De trojanska asteroiderna befinner sig inom planeternas lagrangepunkter, 60° före samt efter planeterna inom identisk omloppsbana. dem inledande trojanerna hittade man inom Jupiters omloppsbana dock man äger även hittat fyra trojanska asteroider inom numeriskt värde från Mars lagrangepunkter[48] samt sex stycken inom enstaka från Neptunus.[49] Man kalkylerar för att Neptunus möjligen äger tusentals trojanska asteroider liksom ännu ej existerar upptäckta.
Teoretiskt förmå detta finnas trojanska asteroider mot varenda planeter, dock man kalkylerar för att ett trojansk asteroid mot Uranus samt saturnus ej skulle behärska upprätthålla enstaka stadig omloppsbana ovan längre tidsperioder.[50]
Det yttre solsystemet
[redigera | redigera wikitext]Den yttre distrikt inom solsystemet existerar hemvist på grund av gasjättarna samt deras satelliter liksom ibland existerar lika stora vilket dem mindre planeterna.
flera kortperiodiska kometer samt centaurerna besitter sina omloppsbanor på denna plats. dem fasta objekten på denna plats består ofta från enstaka större andel flyktigt ämne (såsom vätska, ammoniak, metan) än vilket dem steniga medlemmarna inom detta inre från solsystemet utför.
De yttre planeterna
[redigera | redigera wikitext]De fyra yttre planeterna, alternativt jätteplaneterna, utgör 99 andel från all den massa vilket finns inom omloppsbana runt solen.
Jupiter samt saturnus består mot största delen från väte samt helium medan Uranus samt Neptunus äger större andel fryst vatten. detta äger föreslagits för att dem numeriskt värde sistnämnda tillhör enstaka personlig kategori, "isjättar", dock detta existerar ett ännu ej allmänt godkänd definition.[51] varenda fyra äger ringar, dock detta existerar bara saturnus ringar likt existerar lätta för att observera ifrån jorden.
Jupiter
[redigera | redigera wikitext]Jupiter besitter sjuttionio kända månar. dem fyra största, Ganymedes, Callisto, Io, samt Europa, visar ett massiv likhet tillsammans stenplaneterna, mot modell vulkanism samt enstaka varm kärna.[52] Ganymedes, den största från solsystemets månar, existerar större än Merkurius. Jupiter besitter mörka ringar såsom existerar väldigt tunna.
Saturnus
[redigera | redigera wikitext]Även angående saturnus äger 60 andel från Jupiters volym därför existerar dess 95 jordmassor mindre än enstaka tredjedel från Jupiters massa, vilket fullfölja saturnus mot den planet inom solsystemet tillsammans med lägst densitet. saturnus äger sextiotvå kända månar. numeriskt värde från månarna: Titan samt Enceladus visar indikator vid geologisk handling, även ifall dem mot största delen består från is.[53] Titan existerar större än Merkurius samt existerar den enda månen inom solsystemet tillsammans enstaka avgörande atmosfär.
Uranus
[redigera | redigera wikitext]Olikt dem andra gasjättarna sålunda kretsar den runt solen liggande vid sidan då dess axellutning existerar ovan 90 grader mot ekliptikan. Den äger enstaka många kallare kärna än övriga gasjättar samt ger ifrån sig många lite värmestrålning.[54] Uranus besitter 27 kända månar varav Titania, Oberon, Umbriel, Ariel samt Miranda existerar dem största.
Neptunus
[redigera | redigera wikitext]Den ger även ifrån sig mer strålning ifrån sitt inre, dock ej lika många liksom saturnus samt Jupiter.[55] Neptunus äger tretton kända månar. Den största, Triton, existerar geologiskt energisk tillsammans med gejsrar tillsammans flytande kväve.[56] Triton existerar den enda större månen tillsammans med ett retrograd rörelse.
Neptunus åtföljs från en antal småplaneter inom identisk omloppsbana, sålunda kallade trojanska asteroider, inom banresonans tillsammans med planeten.