Nils ferlin mitt hjärta är ditt
Kärlek samt relationer Ferlin
PRECIS likt FÖRUT (Goggles )
Mitt hjärta, sa jag, fanns ditt.
Ditt hjärta, sa ni, plats mitt.
Och vackert ni tyckte detta lät
att gråten fanns min när ni grät.
Så bytte oss mening samt rim.
Klokt gifte ni dej mot slut.
Och jag besitter andel från Stim
och lever noggrann vilket förut.
&#;
&#;
I FOLKVISETON (Från mitt ekorrhjul )
&#;
Månen är stor,
Kärleken kommer samt kärleken går,
ingen förmå tyda dess lagar.
Men dej önskar jag följa inom vinter samt vår
och samtliga min levnads dagar.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och inte någonsin jag lämnar detta åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när ni gråter.
&#;
Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas från intet inom världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark
som solen över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och inte någonsin jag lämnar detta åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när ni gråter.
&#;
&#;
CIRKUS (Goggles )
&#;
Jag lärde mej gå på händer
och strax måste mor se.
Hon plats den förnämsta publiken.
Fem öre tog jag entré.
&#;
Det all plats bara en vedskjul
men störde ej minsta grand.
Och cirkusens namn plats präktigt:
Den hette Tigerbrand.
&#;
Succén fanns klappad samt given,
parketten lycklig samt förnöjd.
Men cirkusartistens bana
blev ganska brant samt fördröjd
&#;
Rätt illa for denne inom världen
och mager blev han samt skral.
Men ett-tu-tre — hur detta kom sej,
fick han upp enstaka saltomortal.
&#;
Då kom där en kostnad.
och aldrig jag lämnar det åter— inom våras
kom där ett medalj också.
Det skulle äga glatt hans mor.
Men denna plats ej hemma då.
&#;
Hon reste så brått samt vida.
Hon bor inom en annat land
långt bortom kostnad samt medaljer
och cirkus Tigerbrand.
&#;
&#;
SÅ LER BARA DEN (Från mitt ekorrhjul )
&#;
Det plats en sånt vackert väder,
då såg jag ett blick liksom log.
Och jag vet ej hur dock den skar mej
så bota min glädje dog.
&#;
Den fanns yster samt ung så detta lyste.
Dock visste jag skälvande klart
att så ler bara den såsom bör lämna
den blommande jorden snart.
&#;
&#;
OM ÖGON (En äldre cylinderhatt )
&#;
Men sade jag således detta:
De vackraste ögon jag vet
är barnets ögon likt ser enstaka stor
och jublande hemlighet
det minsta alldagliga ting:
en stjärna, en växtdel, en bi
och ett solstråles lek inom enstaka vattenpuss
— såsom man ej får plaska i!
&#;
Men sade jag således detta
då tänkte jag ej på de
gamla samt stillsamma ögon
som dävnats inom årens ve.
Ty då — när dem snuddas från glädje
och skimra ett stund samt le,
då märkte jag nog för att detta finns
inga vackrare ögon för att se.
&#;
&#;
BRÅDSKA (Med många kulörta lyktor )
&#;
Ett ärende hit samt en ärende dit
— tiderna är ju så bråda.
—
Hon liksom ni längtar kom på visit
— synd detta fanns ifall er båda!
Knackade på — ett gång alternativt två,
mot dörren la denna sitt öra.
Ingen fanns hemma.
— Då måste denna gå.
Vad ägde denna annat för att göra?
&#;
&#;
OMHÖLJD från SITT EGET SILENTIUM (Från mitt ekorrhjul )
&#;
I vimmel samt vammel samt villa
vi ragla, fabla samt dilla.
Vi niga samt fjäska för gunst samt nåd
och pumpa oss blåa från överdåd.
Pösmunkar bli oss samt jättar
vi tunnpannkakor samt plättar.
&#;
Men högt över stjärnornas röda skum
och marknadsgyckel samt bång
där går inom en öde samt ödsligt rum
omhöljd från sitt eget silentium
Vår herre sin väktargång.
&#;
Det är jultomtevitt hans skägg samt hår.
Han är böjd — besitter gått där inom tusende år.
Han äger gått inom sin höga oändlighet
sen dagar såsom ingen känner samt vet.
&#;
Han öppnar en fönster samt tittar ner
på jordene
på vad vilket sker.
&#;
På vammel ser denne samt villa
och ler lite blekt samt stilla.
På bröllop ser denne samt jordafärd.
Det är köld samt komik kring människans värld,
det är vimmel samt vammel samt villa.
&#;
Han ler lite blekt samt stilla.
&#;
&#;
NÄR SKÖNHETEN KOM mot BYN – (Goggles )
&#;
När skönheten kom mot byn då fanns klokheten där,
då ägde dem bara törne samt galla.
Då sköto dem efter hon tillsammans med tusen gevär,
ty dem voro ju så förklokade alla.
Då nändes dem varken dans alternativt glädje samt sång,
eller något likt kunde vådeligt låta.
När skönheten kom mot byn — ifall denna kom någon gång,
då ville dem varken le alternativt gråta.
&#;
Ack, klokheten är enstaka gubbe så framsynt samt klok
att rosor samt akvileja förfrysa.
När byfolket ägde lärt sej hans ABC-bok
då upphörde deras ögon för att lysa.
&#;
Hårt tyngde dem sina spadar inom åker samt mull,
men fliten kom bara fliten mot fromma.
De räknade sina kärvar — för räkningens skull,
och hatade för en skratt samt enstaka blomma.
&#;
En gång skall detta varda sommar, äger visorna tänkt,
en ljus skall detta tornas universum över landen.
Rätt många skall varda krossat liksom vida besitter blänkt,
men mänskorna utbildningsinstitution lyftas inom anden.
Nu sitter dem där samt spindlar så smått samt så grått
och kritar för sina lador samt hyllor.
En ljus skall detta varda sommar, äger visorna spått.
— dock visorna äro klena sibyllor.
&#;
&#;
MATEN plats BRA – (Med många kulörta lyktor )
&#;
Maten plats god inom mitt fattighus
men jag grubblade så på guds båda ljus.
&#;
Det stora lyste inom dagen klar:
det tyckte jag ganska bakvänt var.
&#;
Det lilla lyste inom nattens djup
kring gömda klyftor samt glömda stup.
&#;
Envar liksom vilse inom skogen gick
så mycken hjälp från detta ljuset fick.
&#;
Och dem vilket reste på stormigt hav
fick även lisa samt hugn därav.
&#;
Så vilsamt plats detta samt anspråkslöst
och milt mot allt vilket fanns undanföst.
&#;
Det lilla ljuset plats månens ljus,
det talte jag mot inom mitt fattighus.
&#;
Det talte jag mot inom min ensamhet
medan vindarna drog över våtmark samt vret.
&#;
Och vad störde detta mej angående jag ej fick svar
när mitt tarvliga utrymme såsom försilvrat var!
&#;
SOM en ÖDEHUS (Från mitt ekorrhjul )
&#;
Ditt öga är tomt såsom en ödehus,
det tör bo någon där likväl:
Man är kapabel skymta en ängsligt fladdrande ljus
ibland.
— är kapabel detta artikel din själ?
&#;
&#;
VILSE (Goggles )
&#;
Månen kommer samt solen går,
drömmen förde dej vilse.
Drömmen från liljekonvaljeår
förde oss städse vilse.
Tistelstigar samt kolnad mo
trampe ni idag tillsammans trasad sko.
— Drömmen från liljekonvaljeår
förde dej vida vilse.
&#;
&#;
MEN GÅR JAG ÖVER ÄNGARNA – (Med många kulörta lyktor )
&#;
Men går jag över ängarna, där himmelen är vid,
då sägen mej — ty händerna är tomma,
då sägen mej, inom skörderskor inom skördeandens tid:
vem ger mej sitt hjärta likt ett blomma?
&#;
Vem ger mej sitt hjärta likt ett glädje samt enstaka tröst,
som ett lukt likt ville leka mej ifall kinden,
att jag på mina stigar mot förgängelse samt höst
inte räds för den yttersta grinden.
&#;
&#;
GICK JAG ALLENA (Kejsarens Papegoja )
Men gick jag allena inom många dem mil
dit oron kallade mej
förglömde jag då dessa många dem mil
för ett halvfjärdings väg tillsammans dej?
Det gjorde jag ej - blir mitt klumpiga svar,
nej, faktiskt detta gjorde jag ej.
Men ett vackrare väg jag ej vandrat har
än enstaka halvfjärdings väg tillsammans med dej.
TRÄDEN DÄRUTE (Från mitt ekorrhjul )
&#;
Månen är stor,
guldögd samt stor,
fönstrena glimrar
som pärlemor.
Slumra, ni lilla,
stilla din gråt;
trädena mumlar
en vaggviselåt.
Mamma är trött,
sånglös samt trött;
många samt onda
bekymmer denna mött.
Slumra, ni lilla,
stilla din gråt.
Träden därute
har vaggviselåt.
&#;
&#;
STROF inom APRIL (Barfotabarn )
Vägen mot kärlekens paradis
är äldre dock evigt ny:
Två händer kunna mötas - händelsevis
inunder en paraply.
Två händer är kapabel mötas inom glädje,
två händer förmå mötas inom sorg.
Och två händer är kapabel mötas för vinnings skull
på världens marknadstorg.
&#;
JAG MÖTTE (Med många kulörta lyktor )
Jag mötte ett systra inom natten,
hennes ögon blänkte liksom gråt.
Genom smutsen, skränet samt skratten
mot gryningen följdes oss åt.
Det plats väl enstaka dröm allenast,
en dikt liksom strök mej förbi -
Jag glömde den nästan genast,
minns bara dess melodi.
&#;
&#;
JAG SÅG ni FÖRSTOD – (Kejsarens papegoja )
&#;
Det plats få människor såsom såg
att mina ögon plats sorgsna
ty jag skrattade mycket.
Du märkte det
och ni frågade ofta varför.
Då skrattade jag — återigen,
och kanhända jag sa
att allas ögon kunna väl ej vara
så glada likt dina.
Men jag lyckades inte någonsin narra dej
och jag såg ni förstod
eller anade
att oss ej skulle artikel tillsammans
— tillnärmelsevis,
så där länge liksom visorna
och oss själva ordat om.
KÄRLEKENS ÖGON (Goggles )
Kärlekens ögon dem blåklintsblå
dem mötte just inte någonsin jag.
Men jag kommer ihåg en par trötta grå
ögon liksom brast ett dag.
Fjärilen håller ni svårsamt fast
Förr´n köldens färgglad växtdel den kysst.
Men jag kommer ihåg ett blick likt brast
och enstaka munhåla vilket rörde sig tyst.
&#;
&#;
ÅLDERDOMEN (Goggles )
&#;
Ålderdomen kring världen går,
tar unga kvinnor angående brösten.
Då finner ett ytterligare färg deras hår
och skrumpna bli dem inom rösten.
&#;
Unga skalder bli gamla snart
och huttra för köldens kvastar.
Allting löper inom äldre fart
och ingenting är detta likt hastar.
&#;
Ålderdomen så stillsamt går
men örnen tar denne inom vingen.
Och den likt fanns midsommarbrud inom år
går snart allena inom ringen.
&#;
&#;
STÄNDIGT TOMMARE HÄNDER – (Kejsarens papegoja )
&#;
Ett helgons vagga, ett skökas grav
— hur vägen krökte samt vände
kom inte någonsin ett blomst mot min sökarstav,
sorg följde mej blott samt elände.
Palats samt purpur mej existensen gav
och ständigt tommare händer.
— Den blommade inte någonsin min sökarstav
men sjönk vilket ett brand bland bränder.
&#;
&#;
NASAREVALSEN (Goggles )
&#;
En bonde äger sin jord
och enstaka skräddare sitt bord,
men ett nasare han äger
inte många mer än ord.
En stackare denne är,
men tillsammans med text samt kuvär
han bugar sej så lusteligt
för flickan likt är kär.
&#;
Med snaran ett bit ifrån halsen
och bylingen fram samt bakut
han valsar inom nasarevalsen
där turerna inte någonsin ta slut.
Han vet för att detta handlas inom minsta minut
av enstaka likt ser på baksidan samt tilltafsad ut,
så: hoppla inom nasarevalsen
med bylingen fram samt bakut!
&#;
Det finns så många ting
inom jordelivets ring
som tankarna förmå fladdra
som fladdermöss omkring:
Den ene bör bli gödd
och den andre bli förödd,
och detta bästa vore, kanske,
att man inte någonsin blivit född.
&#;
Med snaran enstaka bit ifrån halsen
och bylingen fram samt bakut
man valsar inom nasarevalsen
tills lagret samt hostan tar slut.
Då kommer herr Död någon mild liten
kväll.
— Varsågod samt stig in inom mitt ung-
karlshotell
och lösna på snaran kring halsen:
den drog sej ihop inom ett knut.
&#;
&#;
KUPLETT (Med många kulörta lyktor )
Tillägnad Victor Arendorff, Högalid
&#;
På Arendorffs tid
då plats himmelen vid
då plats stjärnorna nära för att se.
Det plats glädje samt skratt;
blev man haffad ett natt
var de’ ingenting särskilt me’ de’.
Det fanns uppåt, detta är kapabel jag förkunna,
fast man bodde ibland inom enstaka tunna.
Och man frös samt man svalt
men man klarade allt.
De’ fanns ingenting särskilt me’ de’.
&#;
Nu är tillvaron hård
så på väg vilket gård,
så på krog liksom på pilsnerkafé.
&#;
Man får sitta så tyst
som en trä samt enstaka byst:
kan ni titta något särskilt inom de’?
Nej, på Arendorffs period fick man andas
och tillsammans med grevar samt friherrar blandas.
Var man dum inom sin trut
ja, så åkte man ut:
De’ plats ingenting särskilt me’ de’.
&#;
Det fanns lustiga år,
men tillsammans slätkammat hår
nivelleringen gjorde entré.
Och så blev detta så här:
vi är lika vilket bär.
Kan ni titta något särskilt inom de’?
Folk betalar sin avgift samt är snälla
fastän ej en skvatt originella.
Nu är tillvaron platt
som ett nedsutten hatt.
Ja’ ser ingenting särskilt inom de’.
&#;
Ja, man lever samt tär
på den lekamen likt man bär,
och så ligger man där ett-tu-tre.
&#;
Och så fraktas man bort
i enstaka prisvärd transport.
De’ är ingenting särskilt me’ de’.
Om ett fågel ett drill ville drilla
vid ens färd plats detta ej så illa,
men angående prästen är skral
och drar in på sitt tal
är de’ ingenting särskilt me’ de’.
&#;
&#;
PÅ KÄLLAREN FIMMELSTÅNGEN (Från mitt ekorrhjul )
&#;
På källaren Fimmelstången satt Lasse
Lucidor tillsammans sina vänner samt slöade.
Sjung Lucidor, sade vännerna.
Då sjöng Lucidor:
&#;
Söka efter levande ord
— ack, möda!
Döda, bara döda ord
bär jag inom mitt hjärtas jord.
Leta efter levande ord
— ack, möda!
&#;
Det fanns enstaka bleken visa, sade löjtnant Storm.
Ja, svarade Lucidor.
&#;
Men för tillfället sitter jag på tröstehus samt dricker mej en rus
som ett dobblare bland dobblare samt slinkor.
Här är många runda midjor, här är många runda krus
och inom morron förmå oss vila på baksidan sinkor
i finkor.
&#;
Kom så glömska tillsammans din grönska samt kom läkedom
i bång
— varenda vostra, min sköna Giovanna!
För all skönhet önskar jag dryck — för din pantermjuka
gång
och för sorgen såsom speglar kring din panna
nej, stanna!
&#;
Jag äger snickrat på ett visa — ett rätt undersam samt fin
fast den är mej liksom ett rebus samt ett gåta:
Den önskar röra sig till musik vilket ett fjäril, den önskar le inom melodin
men inom texten önskar den bitterligen gråta
— hallå, gråta!
&#;
Här pausade Lucidor, sänkte lutan
och stirrade framför sej.
— Lucidor är full, den döddansaren,
sade löjtnant Storm, samt föga begriper
jag hans visor.
Strunt ville jag
kalla dem!
Men denna likt sångaren ägde kallat
för Giovanna, tjänsteflickan med
de mörka ögonen samt dem flinka händerna,
hon stampade sin trasiga sko inom den hårda
golvbeläggningen samt utropade:
&#;
Tig, ni din svinabock! vad äger så du
med hans visor för att göra!
Och denna fyllde Lucidors krus och
strök honom sakta över håret.
&#;